Inom den etablerade vinindustrin krossas vindruvor i en krossningsmaskin, och enligt mer traditionella metoder kan krossningen också äga rum med hjälp av att man trampar på druvorna. Trampning sker fortfarande på mindre anläggningar.
Man avlägsnar stjälkarna från druvorna under pressningen, och när man framställer vitt vin är det centralt att även ta bort druvornas skal. För att röda druvor inte ska leda till vitt vin måste man avlägsna skalen. För att eliminera exempelvis vildjäst, bakterier och andra oönskade mikroorganismer måste svaveloxid tillsättas till saften. Den must som blivit i detta skeendet samlas sedan upp i jästankar i rostfritt stål, cement, trätunnor alternativt ekfat.
Det är mycket hos metoderna inom den etablerade vinindustrin som i olika former har likheter med hemmabryggning av vin. Och den som är intresserad av att brygga eget vin har potential att experimenter in i det oändliga. Den som vill ta vinframställningen till en ny nivå bör exempelvis passa på att plocka bär under sommaren och hösten. Bären torkas och förvaras svalt och mörkt till dess de ska nyttjas till vinsatser. Som tur är behövs ingen krossningsmaskin, eller man behöver inte använda fötterna heller för den delen. Att krossa bär, frukter eller motsvarande går enastående med hjälp av en potatisstöt.
En betydelsefull del av vinframställningen är helt klart vattnet. För att inte det färdiga vinet ska påverkas är det relevant att vattnet är riktigt fräscht och utan bismaker eller att det inte har några föroreningar. Det finns en bra metod som innebär att förädla vattnet med hjälp av aktivt kol. Aktivt kol finns i tre olika former. Antingen som pulverkol, granulerat kol eller som högtryckspressat format kol. Vanligtvis har den sistnämnda varianten formen av små stavar. Reningsförmågan beror på vilket kol som används, porstruktur och kolets area i kvadratmeter per gram.
De två vanligaste reningsmetoderna är att sila vätskan via granulerat aktivt kol eller att använda pulverkol för att slamma upp vätskan. Det bästa är att reningen sker i rumstemperatur och man bör helst undvika rening i kyla då det i värsta fall inte fungerar alls.
Till vinframställning hemma krävs en brygghink på ca 30 liter med ett vattenlås som ska sitta i gummispunnet på hinklocket. En för liten hink skänker nämligen inte yta åt skummet som kan bildas under de första dagarna av jäsningen. I en mindre hink kommer mäsken åka ut genom hinkens vattenlås under jäsning.
I kommande steg av processen krävs ännu en större hink – en s.k. jäshink. Den blir aktuell när det är dags för omtappning av vinet. Med hjälp av en sughävert tappas vinet över från ena hinken till den andra. Det krävs också en oechslemätare som används åt att dosera sockerhalten i musten. Till den krävs ett mätglas stort nog att oechslemätaren får plats däri. Oftast brukar 100 ml vara en tillräcklig storlek.
Det brukar vara mer än socker som ger utslag på flytvikten vilket beror på att frukter består av olika mängder extraktämnen. Det ger självklart varierande resultat, vilket man tvingas ha med i kalkylerna.
För att ta ett test med oechslemätaren så mäter man upp drygt tre deciliter vin i ett litermått. Fyll upp mätglaset till 100 ml och sänk sedan ner oechslemätaren för att därnäst läsa av värdet. Det är viktigt att föra in mätuppgiften i en bryggjournal för att optimalt följa processen. Det första provet utförs alltid före jäst har tillsatts. Ta ett smakprov och låt vinet rulla omkring i munnen utförligt för att känna smaken. Häll sedan tillbaka vinet från måttet i hinken.
Därefter får vinet vara i jäskärlet i drygt 2-4 veckor beroende på jäst, sockerhalt m.m. När jäsningen är klar bör man tappa om vinet samt filtrera på nytt.