Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar man noll mer legendarisk än absint.
De flesta folk har antagligen en basal medvetenhet om att absint finns, men de mesta utav dem vet blott några sanna information om sprit alternativt alkohol och bara en bråkdel av dem har haft chans att ha ett glas utav denna mystiska dryck framför sej på bordet.
Därför vill jag med det här lilla inlägget presentera för eder läsare lite information om denna legendariska spritdryck samt se tillbaka på dess lysande förflutna.
Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint främst gjordes.
Mycket berusande samt kryddad med anis, sägs absint ha varit uppfinningen av Pierre Ordinaire, en läkare från Frankrike.
Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flertal år innan Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod kända för att få fabricera en medicinsk tonic som bar en enorm likhet med absint.
Likväl var det Ordinaire, inte Henriod systrar, som avyttrade formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som efter att etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.
Under de årtionden som följde började absint att förlora sin bild som en läkemedelstonic och blev mer känd för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, drömmar och för att ge inspiration till konstnärer.
Således legenden om den gröna fen kom på plats.
Ett faktum är att hon inspirerade så stora konstnärer och författare som Degas, Van Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde samt Mary Shelley att alstra målningar och böcker som har blivit klassiker i världens konst samt litteratur.
När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot sprit i allmänhet och mot absinthe speciellt.
Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att förment belägga att malörtens olja, en utav de många ingredienserna i absint, var farlig och giftig, även om endast en liten mängd malört fanns i en absint butelj.
En annan händelse som skedde i början av nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.
En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall samt mördade hela sin familj.
Ehuru gubben hade en lång historia utav att vara gravt alkoholiserad samt missbrukare skylldes morden på hans absintintag.
År 1912 gjordes absint olalgligt i flera europeiska länder och US OF AMERICA.
Frankrike följde efter att år 1915.
Kanske för att det var illegal frukt, har många av de falska rykten och historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än nu, trots att inne vetenskap innehar visat att malört ej är mer skadligt alternativt alstrar dårskap än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja eller vaniljextrakt.
Idag, i början utav 2000-talet, tas förbuden så sakteliga bort.
I de större europeiska länder är absint helt lagligt igen.
I USA (givetvis) finns det ännu lagar mot att alstra och avyttra den, ehuru annorlunda företag innehar hittat på möjligheter att kringgå dessa förbud.
Att dricka absint är ej längre ett brott.
För en amerikan, innebär det att det är acceptabelt att inmundiga absint, så länge du inhandlar det från en rättslig, icke-amerikanska källa som du kan finna Webben.